Medlemmen Tommy Fagerström är intitativtagare till Jetpaks franchisetagarförening som består av samtliga 25 franchisetagre. Han ser franchisetagarföreningar som helt avgörande för att givaren ska kunna förvänta sig en kompetent motpart.
Vikten av att franchisetagarna inom en kedja organiserar sig i någon form blir tydlig
då Franchise Focus samtalar med medlemmen Tommy Fagerström. Och Tommy vet, som mångårig framgångsrik franchisetagare, vad han talar om.
Efter en lång period som varuhuschef inom KF, sadlade Tommy i början av nittiotalet om och köpte Svensk Direktreklam (SDR) i Dalarna. Några år senare utökade han sitt företagande och satsade även på franchise inom dåvarande Adena Pickos, som senare fusionerades in i Jetpak. Dessutom är han sedan 1995 underleverantör inom Schenker. I dag har Tommy ett hundratal anställda och omsätter omkring 110 miljoner kronor.
Hur kom det sig att du sökte dig till budbilsbranschen?
— Det var så simpelt att Adena Pickos skötte SDR:s leveranser till reklamutdelarna. Och i samband med att företaget gick i konkurs i Dalarna så köpte jag upp konkursboet för att helt enkelt säkra leveranserna.
Jetpak ägs sedan 2006 av danska Polaris Group. Jetpak levererar dygnet runt paket snabbt och effektivt med flyg, och vidare med budbilar till och från flygplatsen och ut till kund. Idag har man verksamheter i Europa och hela övriga världen, och i Sverige finns Jetpak på 51 orter i landet, de flesta drivs som franchise. Tommys territorium innefattar hela Dalarna.
— Jag gillar i grunden franchise. Eftersom jag har jobbat inom storföretag tidigare, så tycker jag om att tillhöra en stor organisation. Som franchisetagare får man ett inarbetat företagsnamn, systemstöd och kompisar. Samtidigt som jag tillhör organisationen så kan jag rå mig själv. Jag betalar gärna de där procenten till franchisegivaren för att få tillhöra kedjan.
Hur upplever du Jetpak som franchisegivare? – I stort så fungerar relationen bra, men visst finns det saker som kan bli bättre, säger Tommy. Om jag jämför med SDR som är en av de först etablerade franchisekedjorna i Sverige, så skapade franchisepionjären och ägaren Erik Grönberg redan från början en närmast familjär relation med franchisetagarna. Han byggde upp goda relationer både juridiskt och arbetsmässigt, något som jag senare försökte föra in även i Jetpak-världen.
Enligt Tommy är en franchisetagarförening helt avgörande ifall givaren ska kunna förvänta
sig en kompetent motpart som dras åt ett gemensamt håll:
— För att kunna skapa gemenskap parterna sinsemellan krävs enligt mina erfarenheter att givaren vårdar samvaron med minst två gemensamma konferenser per år, då gärna tillsammans med familjer under det ena tillfället. Och vem som ska stå för kostnaderna får inte vara avgörande. Och träffarna, där även högsta ledning och kedjans ägare ska vara representerade, bör innehålla såväl nytänkande som gemensamma värdegrunder.
Tommy var initiativtagare och grundare av Jetpaks franchisetagarförening som består av samtliga 25 franchisetagare. Man trädde unisont in i medlemskap hos Sveriges Franchisetagare i samband med att nya avtal skulle tecknas med Jetpaks nya danska ägare:
— Man ville först förhandla med var och en om ett helt nytt avtal som skickats ut, utan att först ha haft någon som helst dialog med tagarna. Eftersom det nya avtalet skilde sig markant från det gamla så kom franchisetagarna fram till att parterna helt enkelt behövde sätta sig ned och börja om från början med det gamla avtalet som utgångspunkt för att mer systematiskt kunna överblicka de villkor man avsåg ändra, lägga till eller dra ifrån.
— Det var i detta skede vi fick hjälp från Sveriges Franchisetagare som bistod oss i förhandlingarna, vilket var en styrka. Det vi var mest kritiska mot var att man tagit bort viktiga förutsättningar från den tidigare omgången. Det handlade om vissa avtalspunkter som helt enkelt inte är förhandlingsbara.
Hur såg kedjans ledning på att ni kom som organiserade till förhandlingsbordet?
— Det hade man nog inga problem med. Jag antar att man såg fördelarna med att ha enbart tre personer att förhandla med, istället för att resa runt i enskilda förhandlingar över hela Sverige. Dessutom var det flera franchisetagare som avsåg lämna kedjan i och med det nya avtalet. Men i och med stödet tagarna sinsemellan inom föreningen så kunde man motivera vederbörande att stanna kvar — exempel på synergieffekter som är värdefulla även ur givarens och hela kedjans perspektiv.
Det är även viktigt att franchisegivaren uttrycker stöd för en franchisetagarförening i avtalet, och att man behandlar föreningen med stor respekt i alla sammanhang:
— Väljer man att se föreningen som endast en förhandlingspart samt jetpak-rådet som envägs informationskanal så förlorar man dynamiken i en gemensam syn på syftena med verksamheten.
Tommy nämner som exempel att SDR:s Erik Grönberg tidigt var noga med att det skulle finnas en franchisetagarförening med tillhörande styrelse inom kedjan. Det finns inskrivet i franchiseavtalet att föreningens representanter ska träffas fyra gånger per år, och dessa möten är det högsta organet mellan givare och tagare:
— Även om givaren har veto, så är det här de stora besluten ska fattas. Så det handlar inte bara om informationsmöten. Det är till och med enligt avtalet ett krav att man som tagare ska vara med i föreningen. Sveriges Franchisetagare har här som funktion att bistå med utbildning, stöd och kompetens till föreningarna för att hjälpa tagarna med att skapa en bra och fungerande verksamhet, samt att bistå vid avtalsförhandlingar med givaren.
— Våra erfarenheter är att Sveriges Franchisetagare har en bred kompetens på rätt nivå. Och förhandlingsvanan inger respekt. Sedan är det så att föreningen inte går in i konflikter mellan givaren och en enskilda tagare, i sådana fall är medlemskapet i Sveriges Franchisetagare idealiskt som komplement till franchisetagarföreningen, eftersom man då kan få enskild hjälp och support.
Avgifter och prissättningsmodell är avgörande faktorer för ett bra franchiseupplägg. Ifall franchisegivaren endast ser sig själv som “procentare” och prioriterar försäljningsvolym, är risken stor att synen på vad man anser som viktigt går isär:
— Båda parter måste uppleva intäktsfördelningen och kostnadsbördan som rättvis.
Därför är transparens mellan parterna mycket viktig. Det finns ett ömsesidigt krav beträffande
vilka intäkter man kan förvänta sig, samt hur fördelningen mellan lokal och central försäljning ska se ut.
Eftersom franchise är ett speciellt sätt att driva företag på, så är uppfattningen att franchisekedjan består av en samling dotterbolag en dålig grundsyn. Franchisetagare är egna företagare som värdesätter möjligheten att kunna påverka inom en given ram. Givaren behöver även förstå att tagaren tar en stor risk i modellen
vilket medför att givaren inte behöver stå för alla investeringar.
— Franchisetagaren har lagt alla ägg i samma korg, vilket ökar risken med investeringen i en franchise — i jämförelse med att som fri företagare söka sina kunder, avslutar Tommy Fagerström.
Text & Foto: Benny Söderberg